Finnäs lämnade många spår

Ättlingarna till Amanda och Johan W Finnäs samlades i Öja hembygdsgård

Öja hembygdsförening har fått Amanda Finnäs folkdräkt som gåva. Amanda var gift med den framstående folkskolläraren Johan Wilhelm Finnäs som var folkskollärare i Öja under första halvan av 1900-talet. Finnäs var uppskattad som lärare och drivande kraft i kommunen samt i de flesta föreningar i Öja. Torsdagskvällen den 21 juli samlades hans ättlingar, forna elever och aktiva från Öja hembygdsförening i hembygdsgården. Den äldsta eleven Inger Åkerblom, skall fylla 94 år hälsade piggt på gästerna. Bjarne Sundfors höll ett intressant föredrag om Finnäs och hälsade alla hjärtligt välkomna. Förra sommaren skänkte Finnäs dotterdotter Gull-Maj Simonson folkdräkten hon ärvt av sin mor till Öja hembygdsförening. Dräkten tillhörde ursprungligen Gull-Majs mormor Amanda Finnäs. Hembygdsföreningen har skaffat en docka som nu klätts i folkdräkten. För att hedra minnet av paret Finnäs ordnade hembygdsföreningen en träff för Finnäs ättlingar och forna elever m.fl.

Johan och Amanda fick sex barn och barnbarnen bor nu på olika håll i Österbotten, Sverige och Tyskland. – När jag ärvde folkdräkten visste jag att jag inte kommer att bära den. Eftersom jag tyckte det var synd att den inte skulle komma till användning ville jag föra den hit till Öja, sade Gull-Maj Simonsen. När hon och hennes man Stig kom till Öja med folkdräkten visste de inte hur de skulle komma in till hembygdsgården.

- Vi undrade vem som hade nyckel och efter många om och men fick vi tag på Fjalar Åkerblom och han blev så glad när han förstod varför vi kommit hit.

Senare under kvällen berättade Stig att de var nära att ge upp då de inte visste åt vem de skulle överräcka dräkten. Resan till Öja från Sollentuna i Sverige var ganska lång för att leverera en folkdräkt. Nu är alla överens om att det var värt besväret. Dockan Amanda har blivit målad och förbättrad av en elev på Nordiska konstskolan i Karlebyoch står nu i en monter, klädd i folkdräkten. Dräkten saknade hätta och skor men har blivit kompletterad innan den ställdes ut. För att förstå vad det var som gjorde Johan och Amanda Finnäs så betydelsefulla bör man känna till lite av deras historia. Paret gifte sig år 1913. Johan studerade då vid Nykarleby seminarium. Han blev klar med sin utbildning år 1915 och fick genast tjänsten som lärare i Öja. Det kom att bli hans första och enda lärartjänst. Han undervisade i Knifsund folkskola i trettiofem år från 1915 till 1950. Han kom att prägla inte bara de generationer av barn han undervisade, utan hela Öja. Han grundade och ledde ortens sångkör och hornkapell och han var ordförande för ungdoms- och nykterhetsföreningen. Finnäs var medlem i kommittén som ansökte om att Öja skulle bli en självständig kommun. Han verkade som ordförande i byastämman och när kommunen blev självständig från Kronoby år 1932 var han ordförande för kommunalfullmäktige. Finnäs var också skyddskårsofficer och verkade som chef för skyddskåren i Öja i många år. I dag hänger hans porträtt i hembygdsgården och i Framnäs och Finnäsvägen i Öja har blivit uppkallad efter honom.

Johan och Amanda Finnäs fick en son och fem döttrar. Sonen Valdemar, som var äldst, stupade i fortsättningskriget vid Läppäselkä den 5 augusti 1941. Han var född 3.6 1914. Hans son Boris Finnäs var ett av barnbarnen som närvarade vi träffen på Tjäru. Han bor sedan länge i Sverige och är ledamot i FRIS, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige. – Min fru Thordis är från Terjärv. Henne träffade jag på båten på väg till Sverige, skämtade han.

Johan och Amandas yngsta dotter Gretel, kom att bosätta sig i Tyskland. Hennes dotter Angelika Otte är född i Tyskland. – Jag besökte Finland första gången 1950 med min mor och far och en av mina systrar. Jag lärde mig lite svenska och lär ha pratat enbart svenska med min faster när jag kom hem. Hon förstod förstås ingenting, sade Angelika Otte. Angelika berättade att hon sedan hon fått barn alltid rest norrut på semestern både till Finland och Sverige. – Det har jag att tacka min man för. Man kan väl inte åka till Finland varje år, har jag sagt till honom. Det kan man visst, svarade han.

Många samtal under kvällen återknöt till Johan Finnäs och hans livsverk. – Jag tror att man kommer ihåg morfar för att han så aktiv på många sätt. Han undervisade, sålde försäkringar, han ledde kören och var aktiv inom kommunen. Jag kommer ihåg när jag som femåring lyssnade på hornorkesterns övningar i skolan på kvällen. De förde ett fasligt ljud, berättar Gull-Maj Simonsen.


Johan Wilhelm Finnäs, f. 25.6 1892, d. 12.1 1968
Amanda (född Dahla) f. 21.8 1890, d. 16.3 1969

Valdemar, f. 3.6 1914
Ingeborg, f. 12.11 1915
Dagny, f. 20.3 1917
Lilly, f. 16.12 1916
Rakel, f. 19.10 1919
Gretel, f. 15.12 1922